LiinasLiv

Jag var vansinnig på lite grejer förut. Bla att folk inte kan ha vara på sina hundar!!!!!! Åååh jag blir så upprörd!!!! Jag och Keenahi var ute vid 4 och hade inte gått långt ifrån huset när det kommer 2 hundar springandes ut i snön på en gräsplätt här borta. MEN! När de får syn på oss så bestämmer de sig för att skällande och hotande komma emot oss (inga ägare synes). De far fram emot mig och Keenahi och den ena utav dem är inte speciellt trevlig! Visar hela käften och hugger efter Keenahi flera gånger. Den andra lufsen skälla nog mest för att den förste gjorde det och följde mest skådespelet bredvid. Får jag poängtera att det har gått åtskilliga sekunder nu och fortfarande inga ägare. Jag sparkar efter den hunden som hugger efter oss och kastar en 48 kgs Keenahi som en vante fram och tillbaka för att han inte skall bli biten. Hellre blir jag det än min hund! Får dem att sluta och blir hotfull mot dem och säger åt dem att gå hem med sig! Och usch! Osv :o/.... SEN! Efter en lååång tids fördröjning som det kändes då det hann hända så mkt under de sekundrarna det höll på så dyker det upp en karl som visar sig vara ägaren åt hundarna. "-Du borde nog inte ha de lösa kanske om du inte har koll på dem?! Eller något tror jag att jag fick ur mig? "-Nä men de smet runt bena på mig när jag öppna dörrn" skrek han tillbaka åt mig och kastar med näven riktigt nonchalant och vänder ryggen till!

Nä fy F A N vad förbannad jag blev!!!!!!!!!!!! Hur folk är!!!!!!! Inte ens en jävla ursäkt kunde han få fram, eller fråga hur det gick kanske??? Nä för han såg ju aldrig vad som hände och trodde väl att hans små gullungar inte gjorde nån skada??? Blir så arg, lessen och besviken =(. Kände hur jag blev väldigt skärrad efter det där och mina ben fullkomligt skakade när jag sakta gick där ifrån. Och när jag kollade hur det var med Keenahi så kollade han på mig med stora sorgsna ögon och viftade lite försiktigt på svansen. Du och jag mamma.... så söt <3

Kände så starkt för att gå och knacka på där jag tyckte jag såg mig att de gick in och prata med honom. Så gör man bara inte! Och även om hundarna smet ut när han öppna dörren så tyckte jag att det dröjde lite väääl lång tid innan han dök upp. Det åker ju bilar där så de hade ju kunnat bli påkörda, eller ett barn hade kunnat komma. Eller en hundrädd person?? Eller en tant med en liten hund... tja vad som helst!!! Man är lite snabbare i fötterna och MAN BER OM URSÄKT OCH HÖR ATT ALLT GICK BRA!!!!!!!!!!

Hur svårt är det att fatta?? =(

Även fast jag har en stor hund så känner man sig inte så kaxig när 2 stora hundar kommer skällande emot en varav man ser att en visar hela käften och hugger upprepade gånger emot en =(. Adrenalinet pumpade friskt - det vill jag lova!! Tänk vad stark man blir också! Min enda tanke var att jag var tvungen att skydda Keenahi varav jag lyckas "kasta" honom fram och tillbaka. Och det gör jag inte bara sådär annars.....

Det här var inget kul och jag kände nu när vi gick ut för kvällspromenad att jag var nervös/rädd för att gå ut. Kul? Nä inte precis.......



Min Älskling